Zero Points Nollpunkter
Installation, 2021
Produced with the support of Art Lab Gnesta, Swedish Arts Grants Committee, Iaspis and Helge Ax:son Johnson
With special thanks to: Adam Adobati (Naturskyddsföreningen Daga-Gnesta), Savita Avicienna, Adrian Roche and Danika Tavora (Earth CoLab), Rod and Chris Mulvey, Henrik Jönsson, Colin T.Clarkson (Cambridge University Library), Anna Lantz (Hagströmerbiblioteket), Marco di Bella (Associazione Culturale Mali Caratteri), Maura C Flannery.
I en teknik för att studera växter inspirerad av Johann Wolfgang von Goethe, plockas alla bladen av en växt för att läggas i en cirkel. Där det äldsta bladet ansluter det yngsta uppstår nollpunkten: cirkelns början och slut, sammandragning och expansion, närmande och utkastning. Denna undersökning av växtens bladmetamorfos knyter samman konstverken i utställningen Felens morfologi - nollpunkter av Malin Franzén, en delvis muterad version av den utställning som visades hos Art Lab Gnesta hösten 2020.
I den nya utställningen har konstnären återvänt till starten på sitt fleråriga arbete, i ett försök att vistas vid och undersöka nollpunkten, dess (o)möjliga kunskapande och representation. Här vilar fascinationen för boken Herbals, their origin and evolution - a chapter in the history of botany 1470-1670 (1912), en översikt av hur illustrationer av växter utvecklades under 1400-1600-talen. Innanför bokens lila omslag omgärdas de lite slarvigt scannade växtillustrationerna av svarta minimalistiska glitchar - digitalt skräp. Hur dessa “fel” uppstår vet ingen riktigt. Men i Malins Franzéns arbete har de gamla representationerna av växter och de mer slumpmässigt uppkomna glitcharna lagt grunden för en metod att närma sig frågor om kunskap.
Den kanske viktigaste följeslagaren i arbetet har varit växtmorfologen och filosofen Agnes Arber (1879-1960) som genom sin vetenskapliga karriär höll fast vid en förundran inför naturen och idén om att vi inte kan veta allt. Som kvinna släpptes Arber inte in i universitetets forskargemenskap på samma villkor som män, hon var “fel”, och fick upprätta ett eget laboratorium i hemmet. I växthuset finns en nybyggd projektion av Arbers hemmalaboratorium som en plats för nya observationer och utforskningar av den jord som blir över efter dikesgrävning. Just diket utgör en annan nollpunkt kopplat till arbetets utforskande av våtmarken - diket tömmer våtmarken och förändrar möjligheten för vad som kan växa där - men ett igenläggande av diken återskapar översvämmade vattenfyllda marker.
I konstnärens händer vandrar materialet i en rörelse från skräp till resurs. Detta sker både i manuella praktiker som att fylla en kudde med slåtterhö, binda en bok eller färga in en växt med svart färg och trycka den mot ett papper. Men också genom digitala representationer, som när de överblivna växterna blandas ner i papier mache-material och får nya former med hjälp av en digital 3D-fräs eller när det hemkokta växtbläcket i ny skepnad rör sig genom rummet i augmented reality. Den mångfald av kopplingar,impulser och uttryck som presenteras här talar väl med Arber: utställningen ger dem en temporärt fixerad form, men egentligen är de som all kunskap - undflyende.
I en monumental golvmålning som går genom utställningens olika rum återkommer den lila färgen från bokomslaget. På ett lila podium i ett av utställningsrummen ligger Marksjöns flora, en av konstnären handbunden och tryckt översikt av växter från en våtmark utanför Gnesta. I utställningens egen bladmetamorfos blir denna nya flora det sista bladet som läggs bredvid Herbals, och därmed sluts cirkeln.
Caroline Malmström, Curator Art Lab Gnesta.
